It's Only Words

Det är inte helt ovanligt att man får genomgå stora prövningar i sitt liv, det ska tydligen vara bra för människan sägs det.
Ens karaktär och självdiciplin sätts verkligen på prov och det gäller att finna den bästa möjliga lösningen. Efteråt kan man känna att man vuxit som människa.

Jag genomgår en sådan prövning just i denna skrivandes stund.
Under kvällen har jag bakat en stor och väldoftande kladdkaka. Jag har dock inte brytt mig så mycket om dess närvaro, förns nu det vill säga. Min mage kurrar, skriker efter något sött och mättande.

Men! Kladdkakan är förbjuden frukt eftersom det är meningen att jag ska ta med den till jobbet imorn och bjuda mina kära kollegor. Förstår ni hur lockande det är att gå ut i köket å bara ta en liten bit.. eller kanske två, två små i sånna fall?! Men jag måste försöka hålla mig. Åh, jag bara måste! Vore så pinsamt om det redan saknas bitar när jag ska servera den imorn..

Nej jag måste stilla mitt sockerbehov, ska fasen ge mig ut på jakt i köket å leta reda på något substitut för kladdisen.