Candy candy, always in my heart!
Snacka om att jag är nöjd nu. Har suttit här i soffan ett ex antal timmar och bara dumstirrat på tvn.
Ute snöar det. Shit, detta ger feta minuspoäng om E och S får reda på vädret vi har. ( Meeen till vår förträfflighet så gills det inte om ni läser det här efteråt, blir inga avdrag :P )
Men aja, tillbaka till mitt huvudämne i detta inlägg. Satt och kollade runt på youtube när jag hittade det här.
Candy Candy, det var min absoluta favoritfilm som barn. Tyvärr så hittade jag bara spanska eller kinesiska versioner nu, den jag har sett är ju på svenska. Den handlar om en flicka som bor på ett barnhem, men blir sedan "adopterad". Fast det visar sig att hon blir en piga istället åt en snobbig familj. Sedan får man följa hennes liv där. Mmm-mmm-mm, den e så bra!
Det var min favorit granne Sara som ägde denna film och jag lånade den jämt och ständigt. Det var 6 videokasetter av ren lycka i flera timmar. Tur för mig att hon var ca 12 år äldre än jag och hade lämnat Candy stadiet för länge sen.
Själv kommer jag aldrig lämna Candy. Lånade filmen av henne för något år sedan och den var lika bra som jag mindes den. Jag började titta på första avsnittet själv, slutade med att både jag och brorsorna satt huller om buller i min säng och följde Candy med hjärta och själ.
Annars brukar det ju vara en ren flopp att titta på gamla filmer från ens barndom, för de är inte alls lika spännande numera. Förutom Astrid Lindgrens filmer då, de håller alltid måttet!
Hur som helst. Jag ville alltid vara Candy för hon var så bra på att klättra i träd, sprang fort, hade en liten tvättbjörn till husdjur och lyckades fånga den sötaste pojken i filmen. Måste erkänna att även jag var förälskad i Anthony, som han heter. Han och hans kompisar var de enda som gillade Candy. De var så snälla, jag ville oxå vara kompis med dem. Finaste är nog när Anthony visar Candy sin rosenträdgård och en ny vit ros som han har upptäckkt, som han har döpt till Candy. Mmm-mmm-mmm, I feel the love!
Till min förtjusning så glittrade det alltid i filmen. Svårt å förklara, men det var vackert enligt min mening, Det ÄR vackert! Måste nog ringa Sara och be om att få låna filmerna snart.
Eller ännu bättre, kanske kan man köpa dem på nån sida på internet?! Hmm, ska genast undersöka saken.
NU har ni fått en inblick från min barndom, kul va?
Hahaha, snacka om seriöst inlägg idag. Visar inte alls att jag är galet uttråkad, neejdå! :P
Ute snöar det. Shit, detta ger feta minuspoäng om E och S får reda på vädret vi har. ( Meeen till vår förträfflighet så gills det inte om ni läser det här efteråt, blir inga avdrag :P )
Men aja, tillbaka till mitt huvudämne i detta inlägg. Satt och kollade runt på youtube när jag hittade det här.
Candy Candy, det var min absoluta favoritfilm som barn. Tyvärr så hittade jag bara spanska eller kinesiska versioner nu, den jag har sett är ju på svenska. Den handlar om en flicka som bor på ett barnhem, men blir sedan "adopterad". Fast det visar sig att hon blir en piga istället åt en snobbig familj. Sedan får man följa hennes liv där. Mmm-mmm-mm, den e så bra!
Det var min favorit granne Sara som ägde denna film och jag lånade den jämt och ständigt. Det var 6 videokasetter av ren lycka i flera timmar. Tur för mig att hon var ca 12 år äldre än jag och hade lämnat Candy stadiet för länge sen.
Själv kommer jag aldrig lämna Candy. Lånade filmen av henne för något år sedan och den var lika bra som jag mindes den. Jag började titta på första avsnittet själv, slutade med att både jag och brorsorna satt huller om buller i min säng och följde Candy med hjärta och själ.
Annars brukar det ju vara en ren flopp att titta på gamla filmer från ens barndom, för de är inte alls lika spännande numera. Förutom Astrid Lindgrens filmer då, de håller alltid måttet!
Hur som helst. Jag ville alltid vara Candy för hon var så bra på att klättra i träd, sprang fort, hade en liten tvättbjörn till husdjur och lyckades fånga den sötaste pojken i filmen. Måste erkänna att även jag var förälskad i Anthony, som han heter. Han och hans kompisar var de enda som gillade Candy. De var så snälla, jag ville oxå vara kompis med dem. Finaste är nog när Anthony visar Candy sin rosenträdgård och en ny vit ros som han har upptäckkt, som han har döpt till Candy. Mmm-mmm-mmm, I feel the love!
Till min förtjusning så glittrade det alltid i filmen. Svårt å förklara, men det var vackert enligt min mening, Det ÄR vackert! Måste nog ringa Sara och be om att få låna filmerna snart.
Eller ännu bättre, kanske kan man köpa dem på nån sida på internet?! Hmm, ska genast undersöka saken.
NU har ni fått en inblick från min barndom, kul va?
Hahaha, snacka om seriöst inlägg idag. Visar inte alls att jag är galet uttråkad, neejdå! :P
Puss Heeey
Kommentarer
Trackback